ingreed

Saknaden av aktivitet på detta ställe beror främst på två saker:

Jag umgås med vännerna och pojkvännen, i det underbara vädret, i Örebro, innan jag drar upp till Norrland i sommar.
B-Uppsaten med nuvarande titel: "Att skapa sig ett nytt liv - En undersökning om teaterns värde för seniorer, utifrån gerontologiska teorier" ska skickas in för opponering imorgon.

Gillar förövrigt att vår handledare säger när vi hade återkoppling på uppsatsen för några dagar sedan att han var glad och lite förvånad över att vi hade skrivit så mycket med tanke på att våra intervjuer blev lagda så sent som de blev. Tji fick han, klart man skriver klart en uppsats innan deadline, oavsett om man måste jobba mellan 9-23 vissa dagar.

Dagen spenderas med att göra lite finputsningar på uppsatsen som för tillfället (Utan titelblad, sammanfattning, källförteckning osv.) ligger på 24 sidor, så jag har nog vad jag gör mig.

Avslutar med att skicka iväg ett stort internt skämt till mina två uppsatsbuddies: Tack och kött!

Svårt att hitta tid att skriva här bland allt pluggande, filminspelning till SMASK (Sveriges musikakademikers sång kåntest) m.m.

Måste i alla fall berätta om det underbara pranket jag och min sambo gjorde för någon dag sedan mot våra grannar/klasskompisar.

Det hela började med att vi för många veckor sedan hittade en massa magneter i form av sköldpaddor på Myrorna. Eftersom våra offer älskar turtles och sköldpaddor föddes denna idé om en inflyttningspresent, eftersom de skulle bli grannar med oss inom en snar framtid. Dessa saker har sedan vuxit till en liten hög av olika sköldpaddor (mjukisdjur, tvålar m.m.).

Till saken hör även att jag och min sambos tvättnyckel gick sönder bland de första dagarna vi flyttade hit så vi har fått låna våra offers tvättnyckel (och även deras extranyckel eftersom de är på samma nyckelring!) när de väl flyttade till samma gata som oss.

Vi har nu i flera veckor försökt hitta ett tillfälle att ”bryta oss in” i deras lägenhet och för någon dag sedan lyckades vi.
Vi fyllde lägenheten med sköldpaddssaker och även en del utskrifter med turtlesgubbar och citat ur filmerna.

Denna bild med texten "This is not your home anymore" prydde deras ytterdörr.

Vi väntade nu med spänning på att få en reaktion från grabbarna, men icke. De gav igen med att säga att en av dem sovit borta och att den andre hade sovit på skolan för att han trodde det hade varit inbrott.
Vi trodde dock aldrig riktigt på dem och synade deras bluff ett och ett halvt dygn senare, eftersom vi inte var säkra på att de visste vad som hade hänt hemma hos dem.

Jag älskar bus har jag kommit fram till och jag känner att detta bara är början på en period som kommer bestå av mycket sådant framöver :D

Snart två veckor sedan jag skrev här sist och mycket har hänt sedan dess.
Jag har fått veta att mina scen som jag regisserade ska spelas upp in public yey! :)
Jag har även fått en massa ny energi till att satsa mer på att utveckla mitt skådespeleri och mina musikkunskaper. Jag har fått två "mentorer" (två vänner/klasskompisar) som jag själv valt till att lära mig mer inom dessa områden. Jag känner att jag har utvecklats så himla mycket här nere i Örebro så det vore dumt att inte ta vara på det mer seriöst tänker jag.

Jag ska även om någon vecka fara på studiebesök med en vän till Skara skolscen. Jag får fortfarande lite panik när jag tänker på det, men det ska bli grymt kul! :D

Så somsagt mycket händer och lite tid. Jag har även börjat en ny delkurs inom teater-drama II, som bygger på fiktiva produktioner. I veckan har vi jobbat med ljus, lite kul, lite jobbigt. Kunde en del sen innan. Lärde mig en del mer. Imorgon börjar vi med ett nytt delmoment. Scenbilden och lite annat gott, om jag inte minns fel.

See you!

Idag har man då skrivit diskussionsmallen till B-uppsatsen tillsammans med grabbarna från väst. Ämnet är: Hur gamla kan använda sig av teatern för att känna sig inkluderade i samhället utifrån KASAM-teorin.
Känns skönt att vara igång med den även om den inte ska var klar på väldigt många veckor.

Var och simmade idag, knät hatade det. Överkroppen älskade det. Och eftersom kryckhoppningen tar kål på överkroppen så hade knät inget val. Riktigt skönt att fara runt och känns sig rörlig och snabb igen, slippa säga åt alla att sakta ned. Nu mår axlarna prima och knät mår lika dåligt som alltid. Måste verkligen ta kontakt med någon vettig människa om det.


Från dolfinariet i Nederländerna där det spelades en barnteater som hade tre människor och två sjölejon som skådespelare. Helt fantastiskt!

Idag har det varit kallt i Örebro tyckte merparten av min klass. Säkert -15. Jag får senare höra att när två av dem går till skolan har det förts en dialog om mig.

M - Damn, det är kallt! Hatar snö och kyla.
C - Och så när vi kommer till skolan kommer säkert Ingrid stå där och påstå att det inte alls är kallt.
M - (stirrande ut i luften med något ont i blicken) DÅ GOLVAR JAG HENNE!

Jag sa inget, skrattade lite åt honom. Han golvade mig inte, mest för att jag är större än honom och för tillfället en krympling ;D Men jag tänke osökt på en rolig historia som jag nu tänkte dela med mig av.

15°C
Tar Stockholmarna på sig mössor, vinterjackor och handskar
Norrlänningen solar.

10°C
Göteborgarna försöker förgäves starta upp centralvärmen i sina hus.
Norrlänningen planterar blommor i trädgården.

5°C
Malmöbornas bilar vägrar att starta.
Norrlänningen cruisar i en Volvo 240.

0°C
Destillerat vatten fryser.
Vattnet i Indalsälven älven blir lite tjockare.

-5°C
Folk i Skåne håller på att förfrysa.
Norrlänningen grillar den sista korven före vintern.

-10°C
Gävleborna sätter på värmen i sina hus.
Norrlänningen tar på sig en långärmad tröja.

-20°C
Stockholmarna flyr till Mallorca.
Norrlänningen slutar fira midsommar, hösten har kommit.

-30°C
Folk i Malmö dör av kyla och försvinner från jordens yta.
Norrlänningen börjar torka tvätten inomhus.

-40°C
Stockholm krackelerar sönder i kylan.
Norrlänningen köar vid den lokala hembrännarn.

-50°C
Isbjörnarna börjar evakuera nordpolen.
F4 senarelägger sin vinteröverlevnadskurs i väntan på bättre vinterväder

-60°C
Indalsälven förfryser. Norrlänningen hyr video och stannar inne.

-70°C
Den falska Norrlänningen flyttar söderut.
Norrlänningen blir frustrerad eftersom det inte går att lagra brännvinet utomhus.
F4 drar ut på vinteröverlevnadskurs.

-183°C
Mikroberna i maten överlever inte.
Samernas renar klagar över att mjölkarnas händer känns kalla.

-273°C
All atombaserad rörelse stannar.
Norrlänningarna börjar säga till varandra "Helvete, va kahllt de ta på känns ute i da".

-300°C
Helvetet fryser till is.
Norrlänningarna är ensamma kvar.

Håll till godo ;)

Imorgon och på tisdag är det redovisningar av våra scener vi har repat med scenaste 4 veckorna. Jag är grymt peppad och det kommer bli jätteintressant. Både att se andras scener och ge feedback, skådespela själv och få feedback av sin scen som man själv regisserat.

Problemet är att jag har varit så himla trött idag (bl.a. för att jag gick upp 7 imorse för att repa) att jag lyckades somna någon timme. Så nu är jag för pigg, peppad och lite nervös för att kunna somna.. Aja, It will be fun anyway :)

Teater <3

I torsdags var jag som sagt hos läkaren med mitt knä och mer slutsatsen blev att inkompetent människa kan man leta efter.
L(äkaren) - Du har vätska i knät
(No way, det visste jag ju inte alls själv..!)
L- Har du haft problem med minisken någon gång?
I(ngreed) - Ehm, ja, sista operationen jag gjorde sydde dem ihop och sydde fast minisken. (Du har uppenbarligen inte brytt dig om att läsa min journal, tack för att du bryr dig)
L - Ja, jag tror det inte är någon fara, du har jättemycket vätska fortfarande, det är normalt.
I - Det vet jag också, men varför har jag ont på just denna punkt som jag alltid haft ont och som ingen knäläkare lyckats förklara vad det är..?
L - Ja, jag vet inte riktigt. Far hem, träna upp knät (visar på att man ska räna framsida lår när alla de andra läkarna har sagt att baksida lår är det viktigaste att träna upp vid knäskador) och blir det inte bättre om sex veckor så får du höra av dig igen....

Lilla jag hoppar iväg på kryckor råarg, och funderar så lugnt över vad jag ska ta mig till, på något sätt måste jag ta mig till en vettig läkare.. hm, ja. Återstår att se vad jag tar för mig.


Idag har jag i alla fall haft sista repet av pjäserna innan uppspel på måndag och tisdag. (utom genrepet vi ska ha söndag morgon). Ska bli riktigt roligt :) Alla pjäser satt riktigt bra och alla vi tre i vår grupp känner oss "färdiga" med regisseringen. Nu väntar en härlig fredagkväll med att jämföra två olika regissören (Marowitz och Vestin) Önska mig lycka till, hoppas jag blir klar innan jag somnar..

Idag har varit en helt sjukt seg dag. Min kropp har börjat säga ifrån av allt kryckhoppande och hoppande på ett ben fram och tillbaka överallt, men jag har verkligen inte tid att vila nu mer än absolut nödvändigt.

Ikväll har jag spånat över vad jag ska göra med min regigrupp på skolan nu sista veckan innan redovisningen i början av nästa vecka. Hade utvärdering med min lärare i mitten av förra veckan och varit lite låst i tankarna hur jag ska göra. Men äntligen börjar jag komma någonvart. Då är livet underbart!

Vi håller alltså på i grupper om tre att regissera varandra i dialoger. Vi är alltså skådespelare i två scener och regissörer i en. Grymt kul och otroligt lärorikt. Att hela tiden analysera och ha dialog med sig själv och de övriga i gruppen om vad man ska göra nu både på ett konstnärligt och på ett pedagogiskt plan är guld värt. Det gör att man kan testa alla idéer man har och som man tror på nu utan att känna någon press från deltagarna att det måste vara bra eller perfekt, som jag har en känsla av att man kommer känna senare till en viss del.

B-uppsatsen vi ska skriva i slutet av terminen har också börjat ta form, temamässigt i alla fall. Vi ska helst i par eller grupper om tre skriva uppsatsen, något som förvånade mig ganska mycket men om läraren vill det så...
Jag har i alla fall parat ihop mig med två sköna grabbar ur klassen och vi ska skriva om pensionärer och amatörteater på något vis. Hur man genom teater kan undvika att bli försoffad när man slutat sin arbetarkarriär.
Jag tycker detta är jätteintressant. Det finns mycket skrivet om barn och ungdomar och hur teater ger dem en möjlighet att utvecklas och inte hamna fel i samhället. Men det finns inte alls lika mycket om gamla, vilket gjorde att jag nappade på idén!



Bilden är tagen från västerbottensteaterns uppsättning kvartetten 2010.

Okej, jag har idag insett att denna utbildning ger mig riktigt mycket! Jag kanske inte insåg det på bästa sätt men jag insåg det i alla fall.

Var på min första lektion i en kurs som jag har på sidan av mitt program. Jag har hört mycket bra om kursen och tänkte att den skulle vara nyttig att ha med sig. När jag kommer dit får jag reda på att läraren som vi nu skulle ha är vikare för den andra läraren de har haft förr om åren. Och nu till insikten

DEN LÄRAREN VAR SÄÄÄMST!!!!!

Jag och en av mina vänner som går teaterpedagogprogrammet med mig var så fruktansvärt arga efteråt att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till. Det ända som var bra var det rent teoretiska som hon kunde förklara relativt bra. Resten var en ren katastrof på alla sätt och vis!

Jag vet inte om det säger mer om henne eller om mig. Men med tanke på att jag kunde peka på en massa som hon gjorde fel och kunde tänka mig hur jag skulle göra bättre (utan att ens kunna ämnet) gör att jag insett att jag lärt mig ganska mycket :)

(För en liten uppdatering av knät kan jag väl säga att det fortfarande åt skogen svullet och att jag fortfarande hoppar på kryckor. Jag ska i alla fall på återbesök 10/2 så då hoppas jag kunna få lite svar)

En del har hänt sen jag skrev sist.
I fredags hittade jag mirakulöst precis så mycket fokus jag behövde för att skriva klart den första uppgiften för terminen - Hur Suzanne Osten jobbar med genus med skådespelare och i produktion, utifrån en bok av Tiina Rosenberg.

Igår var det tänkt att jag skulle ha en effektiv dag med mycket planerat. För gå med en granne och klasskompis på morgonen för att sedan gå till skolan och repa lite. Resten av dagen skulle spenderas med plugg och städa, laga mat och annat nödvändigt.

Men planeringen stannade vid morgonpromenaden. När jag skulle ut genom dörren för att gå till skolan knicksade knät till och jag fick grymt ont. Som många av er vet har jag en lång sjukhushistoria med mitt "kära" knä. Som tur var hade jag en klasskompis hos mig så vi tog oss till akuten där halva dagen spenderades utan att egentligen få några svar.

Jag fick i alla fall tag på ett par kryckor så nu ska jag vila i två veckor och försöka få den ganska stora svullnaden att gå ner till återbesöket om två veckor.

Det är fem år sen nästan som jag skadade knät första gången. Känns sjukt bittert att det ska börja krångla igen. Vet inte riktigt vad som ska hända nu, är grymt opepp på det mesta. Samtidigt som man ganska fort omprioriterar och går tillbaka till de gamla "okej, jag är skadad" mönstren där huvudmålet för dagen exempelvis är att lyckas duscha.

Jag har i alla fall underbara vänner runt om mig och min sambo är helt underbar som lagar mat och hjälper mig, en stor eloge till henne!

Nu ska jag fortsätta vila och läsa lite inför lektionen på skolan imorgon.

Dagarna går fort och man hinner långt ifrån med allt man vill göra. Som tur ligger det mycket roligt i den man måste göra om dagarna också.
På skolan har vi kommit igång ordentligt med regiprojekten vi håller på med. Man ska, i grupper om tre, regissera varsin liten scen på ca 2-3 sidor. Jag jobbar med två karlar, Christer och Viking. Vi har alla tre helt olika pjäser (en modern, en Strindberg, och en från antiken) och vi har alla olika mycket erfarenheter av teater och är bra på olika saker inom skådespeleriet.
Det ger en mycket att tänka på, att vara regissör i en scen och skådespelerska i två andra om dagarna. När man kommer hem är man helt slut i huvudet och man orkar just så pass med att läsa i böcker, planera nästa pass, och skriva de skrivuppgifter som ska göras, men mer än just så pass behövs ju faktiskt inte :)

För att sen vila huvudet har jag och sambon Hilda börjat se serier, både Glee och Baffy är igång (men bara i den mån vi känner att vi vill). Jag har även börjat ta upp min musikaliska ådra på allvar. Gitarr, klarinett, piano och till en viss mån sången spelas med jämna mellanrum och Hilda hjälper mig att utvecklas, helt underbart bra!

Så jag lever verkligen livet, har fullt upp hela tiden, oftast lite för mycket att göra och jag får aldrig tråkigt :D

Men för att orka med, speciellt eftersom sjukdomar smyger sig in både här och var måste man sova ordentligt. Så det ska jag göra nu!

Ps. Sen kan man ju fråga sig vad grannarna tänker om de ser mig och Hilda dansa galet i vardagsrummet till The show must go on. Ds.

Idag har varit och är fortfarande en sån här fruktansvärt jobbig dag. Lektionen 9-12 gick an men sen har allt tagit tvärstopp. Känner mig halvt som ett vrak.

Jag har i alla fall dragit mig och handla och lagat mig en ätbar middag. Jag borde dock göra en massa grejer. Skolarbete kanske framförallt. Men jag orkar verkligen inte ikväll. Egenstudier gäller imorgon i alla fall. Hoppas jag är piggare då, man kan ju inte vara på topp jämt.

Tror att det beror mycket på vädret. Slag eller ishalka om vart annat. Knät gör konstant ont och allt är allmänt deprimerande.. Det mest absurda är att det är Januari! Det ska fortfarande vara 1 meter snö minst i Januari, det är ju då vintern har börjat på riktigt!

Förstår mig inte på vädret i södra Sverige. Kommmer nog aldrig att göra..

Hej och välkommen till Örebro, där man hela tiden är igång och har säker att göra (som man även vill göra oftast).

Resan gick jättebra fram till de två stackars sista timmarna till Örebro och jag skulle åka med tåg, som istället blev en timme tåg och två timmar buss. Denna försening gjorde att lokalbussarna slutat gå för natten. Som tur var hade sambon Hilda bil att tillgå eftersom hennes föräldrar varit här i helgen så hon kunde hämta mig. :)

Efter några timmars sömn vaknade man igår, åt frukost. Väcker Hilda som glömt ställa väckarklockan för att sedan ta sig till den första lektionen efter jullovet/sista lektionen på terminen.

Efter skolan fick jag äta vildsvin till lunch, en intressant upplevelse. Inte köttet i sig, fläsk som fläsk (självklart bra med lokalproducerat kött som haft ett bra liv). Men mest av den anledningen att alla runt omkring mig tyckte det var så självklart att äta det medan det var första gången för mig. Det är nämligen så att Hildas föräldrar föder upp vildsvin gå Gotland (Det är dem som säljer grillar vildsvin under medeltidsveckan).

Därefter har vi hunnit en lång sväng på Ikea igår, en liten till idag för att byta en grej som var fel och varit på myrorna och införskaffat en soffa.

Nu ska allt bara fixas i ordning och städas ordentligt en gång sen har man en riktigt bra och fin lägenhet några år framöver :) (Och då ska jag självklart lägga upp lite bilder)

Det finns ett problem när man far och ser film och håller på med teater. Man överanalyserar.
Var idag med underbara vänner på bio och såg narnia - the voyage of the dawn treader den tredje delen i serien av böcker.

Den var.. sådär. Man märkte att det var en barnfilm. Övertydlig och tråkig i vissa fall. Jag ville bara skrika Show-don't tell ibland. Publiken är inte dum i huvudet liksom.

Något som var lite coolt var namnet på en av huvudkaraktärerna "Eustace" Som från början man tolkade till ordet useless. Den totalt värdelösa kusinen som bara var snorkig och tråkig. Och sen i slutet av filmen blir "the good guy" som får upprättelse - justice.
Detta som är vanligt framförallt i äldre dramer som jag förstått det.

Som sagt - Överanalysering!

Nu ska jag sova, packa och imorgon kväll resa för att vis midnatt komma tillbaka till Örebro :D

Inte mycket har hänt i veckan. Det har varit väldigt mycket dötid. Man känner att man inte gör någonting vettigt, och det är även svårt att få någonting som borde göras gjort när man är i en sånn här svacka.

Jag längtar till helgen då allt börjar. Jag kommer tillbaka till Örebro, där jag har alla mina rutiner. Där jag just nu har mina ambitioner!

Tråkigt är dock att jag måste lämna familj och en del av mina vänner här uppe i Norrland igen, och just nu ligger min käraste i min säng med feber. Han har sovit hela dagen. Tråkigt eftersom det känns som att man vill göra det bästa av de sista dagarna. Men men, sådant är livet ibland. Nu hoppas jag bara på att jag inte blir toksjuk och att nödvändiga sysslor som att söka sommarjobb, packa, och läsa lite innan sista lektionen för terminen går bra innan jag återvänder till Örebro på torsdagkväll.


Min favvohund/kalv Konrad. Så avensjuk men ack så söt :)